Vet ni vad? Jag har fått världens finaste present! Alltså VÄRLDENS finaste.

I höstas, när livet var tufft så ville min vän Amanda sticka mig en rustning.
När allt kändes så kallt, tomt, förvirrat och genomvidrigt så serverade hon varm kram och ord som bomull.

I helgen när jag och familjen var i Stockholm sågs vi, och hon överlämnade ett paket – en tidig födelsedagspresent sa hon. Och däri låg den. Rustningen.

Världens finaste kofta som hon stickat, där hon “stoppat in kärlek i varje maska”.

Koftan är designad av värmländska Maja Karlsson, och Amanda

Läs hela inlägget

Nu ska vi se vad som står på hyllan i köket.
Här står nämligen något speciellt – en skål och en kopp som jag gjort alldeles själv!
Nämen jag är så stolt!
Det är den där tummade, vita skålen (där det står en liten kanna) och den vita koppen bredvid.

I våras kuskade jag i väg till Skafferiet på Almars gård för att gå en keramikkurs. Jag älskar ju lera – bygger ju med skiten varje dag. Och att få testa och lära sig att skapa med lera alltså – vilken grej.
Nu har jag

Läs hela inlägget

Om ett år kanske, kanske vi kan fira jul i vårt alldeles egna halmbalhus. Tänk va!? Vilken resa!
Stommen till huset är uppe, taket likaså och orangeriet börjar ta form. Bara nävertak, lergolv och lerklining kvar på projekt orangeri. Och att laga ett gäng fönster. Kanske inte så “bara”, men efter evighetsarbete med lerväggarna känns det överkomligt.
Ser fram emot varenda moment!

I väntan på hus har jag och barnen byggt ett hus av pepparkaksdeg.

En liten mini-replika av vårt hus med pardörrar, ljusslingor (som har halkat ner ett par hekto) och allt. Mäktade

Läs hela inlägget

Först och främst: Tusen tack för alla fina, underbara, igenkännande och rakt-i-hjärtat-meddelanden/kommentarer som ramlat sedan jag satte ord på året som gått.
Vad skulle jag göra utan er? Och också skönt att skriva för att på något vis kunna ta in julen. Som att springa en mil för att sen kunna dra in luft i lungorna. Tänker jag mig. Har aldrig sprungit någon mil.
Men nu till detta (apropå på att saker och ting kan samexistera).
När jag vabbade barn för sjuttionde gången i år rotade jag fram den här fantastisk boken –

Läs hela inlägget

God morgon!
I dag vabbas det småsnorigt barn här hemma. Jag halvjobbar medan barnet tittar på TV, och mellan vila-varven så bakar vi pepparkakor, gör smällkarameller av tidningspapper och pysslar en masse. Det är sällan jag bara är med ett barn, vi hänger mest allihopa, så det är förbannat fint att få lite egentid med gull-ungen.
Och det finns ju värre saker än att vabba i adventstid om en säger. Pysselkänslan är på topp!
Men ja, det är ju inte bara pysselmys så klart. Jag och John bollar vabbandet mellan varandra för att

Läs hela inlägget