Först och främst: Tusen tack för alla fina, underbara, igenkännande och rakt-i-hjärtat-meddelanden/kommentarer som ramlat sedan jag satte ord på året som gått.
Vad skulle jag göra utan er? Och också skönt att skriva för att på något vis kunna ta in julen. Som att springa en mil för att sen kunna dra in luft i lungorna. Tänker jag mig. Har aldrig sprungit någon mil.
Men nu till detta (apropå på att saker och ting kan samexistera).
När jag vabbade barn för sjuttionde gången i år rotade jag fram den här fantastisk boken –