Det här har inte varit mitt blogginläggs-tätaste år – helt klart. Att bygga hus och jobba ideellt med klimat kanske inte ger triljoner timmar tid, men kameran har varit med. Så jag tänkte sakta men säkert – mellan byggvarv och adventsmys – sammanfatta året som gått i alla glömda bilder. Vad tror ni om det?
Och lagom till det nya året startar ska jag lista Värmlands finest som jag vill upptäcka under 2022!

Inlägget Sammanfatta året med glömda bilder? dök först upp på Emmasundh.com.

Läs hela inlägget

Välkommen till Aktiebolaget galenskap! Det känns lite så denna arla morgonstund, när jag klipper podd från sängen, med två vilda akrobater stående på huvudet bredvid mig (ett småsnorigt och ett eventuellt hostigt barn) och en tupp utanför fönstret som testkör sin målbrottsröst.
Det låter förfärligt.
Vår tupp Bladis har blivit så stilig och denna trubadur börjar sakta men säkert hitta tonerna. Med betoning på sakta.
När vi fick vårt gäng så var det en pipande gull-skara och de första kuckeliku:en från Bladis lät mer som ett heimlich-läge. Det lät så illa att han

Läs hela inlägget

I förra veckan pep jag ner till Göteborg! Ah, din rackare till go stad alltså.
Jag satte mig på tåget vid 10-snåret i Karlstad och anlände med tåget strax efter lunch i Göteborg. Vid samma tid anlände Maria från Stockholm, och tillsammans kvistade vi mot café och jobb. Men vad hade vi i Göteborg att göra?
Jo, vi skulle föreläsa tillsammans dagen därpå och passade på att ses för att jobba, käka lunch, snacka igenom allt vi har på gång med Klimatklubben och podd, och faktiskt göra något som vi som frilans

Läs hela inlägget

Första hösten här i Värmland.
Myset är kontant måste jag säga. Höststormarna som viner, stjärnhimlen som lyser klart och barnen som springer ut med pannlampa och stjärnbok för att urskilja himlens alla mönster.
Skorna är ständigt leriga och luften är så krispigt frisk att det känns som en storstädning i lungorna att komma ut. Inne är det varmt och gemytligt på vår 40 kvadrat.
Vissa dagar går helt i grått och jag undrar om den där novemberångesten jag hade som barn – när jag tittade ut över samma gråa åkrar – kommer att

Läs hela inlägget

I fredags pep jag och familjen österut med den lille elbilen. Målet var det här söta torpet och våra vänner Amanda och Martin och deras barn Diana och Harry.
Vi anlände i skymningen och inne i stugan väntade …

Middagsbestyr.
Amanda gick loss på mangold från trädgården och jag stod och hängde vid diskbänken, babblandes som den viktiga krydda jag är.

Torpmys om hösten måste vara det bästa. Tända ljus, mörkret utanför och den perfekta kylan för att ösa på sig stickat.

Dagen därpå pälsade vi på oss höstkrud och gick ut. Raggsockor, långkalsonger, halsduk

Läs hela inlägget