Jag hade inte varit någonstans om det inte vore för andra.
De som plöjt upp vägar, vågade innan mig och visade att det gick, de som stod med öppna famnar när vinden blåste en vinglig. De puttade på en och sa “det går, du kan, kör”. Och de som fick en att skratta när allt gick åt helvete, en tabbade sig och det kändes som livet var slut nu.
Min första stora förebild är inte ens verklig. Men viktig! Anne på Grönkulla. Hon inspirerade mig att våga vara mig själv (med alla