Ett litet inlägg om allt det sorgliga och fina.

I lördags begravdes min pappa. Det blev en borglig begravning som hölls i en gammal skola i bygden – lärare som pappa var ut i fingerspetsarna.

Flaggan sattes på halv stång på den stora gården som ligger längs vår bullerby-väg och den här regntunga septemberlördagen satte tonen. Det var både sorgligt och vackert.
Innan begravningen kördes kistan tillbaka till vår lilla grusväg, till vårt barnsomshem. Min mamma, jag och min syster tyckte att det kändes fint att han skulle få återkomma hit en sista gång.
Barnen skickade med teckningar som skulle följa med

Läs hela inlägget